Heeeeeeeeeeeej,, inte för att jag har några som är inne på bloggen men ändå! Jag hade tänkt att börja med en ny novell.. hade inga ideer till den förra! Okej, jag erkänner- jag har inga ideer nu heller, så jag kind of kastar mig ut för ett stup! ;) Men vi får se hur långt jag hinner denna gång innan jag tröttnar!

”Åh, Sofia, jag är så taggad!” Tjöt Maja och studsade runt där hon stod på den stenlagda trottoaren.
”Va inte så jävla pinsam bara!” Sa jag och flinade mot henne. Vi stod i den långa kön av tonårstjejer och väntade på att få komma fram till bordet där killarna i One Direction satt. Jag hade på mig ett par ljusa jeansshorts, en vit, tunn tröja på mig och på fötterna hade jag mina vita Converse. Mitt ljusa hår hade jag plattat och låtit hänga ner över axlarna. I handen hade jag min kamera och en stor poster på killarna jag ville att de skulle signera. Vi hade stått i kön i säkert 1,5 timmar när vi äntligen fick se en skymt av killarna. Närmast satt Harry och när han kollade mot oss log jag stort. Han kollade rakt på mig och log sitt charmiga leende. Jag log tillbaka och vinkade lite försiktigt. Till min stora glädje vinkade han tillbaka innan han återgick till att signera andra tjejers bilder och prata med dem.
Nu när vi såg dem tog det inte lång tid innan jag stod öga mot öga med Harry som satt närmast.
”Hi! Could you sign my poster, please?” Frågade jag glatt och log.
”Of course! What’s your name?” Undrade han och log mot mig.
”Sofia!” Svarade jag och han signerade snabbt min bild och gav den till mig.
”Do you want a picture to?” Undrade han och såg mig rakt I ögonen.
”Yeah, sure!” Sa jag, glad over att han hade frågat, och tro mig – inom mig skrek jag av glädje bara av att vara här. Men jag höll mig, för jag ville inte skämma bort mig helt totalt! Jag tog upp min kamera och Harry ställde sig lite klumpigt upp och drog mig intill sig. Jag knäppte en bild. Innan han åter satte sig kysste han mig mjukt på kinden och viskade i mitt öra ”You’re  really beautiful” och jag kände hur mitt hjärta tog ett extra skutt och jag kände hur jag blev varm i ansiktet. Fan, varför ska jag alltid rodna?! ”You look pretty good yourself!” viskade jag tillbaka och ett stort leende sprack upp i hans ansikte.
Vakterna kom fram och ville att jag skulle gå vidare för jag stannade upp kön, så jag gick något steg åt vänster och stod nu framför Zayn. Han frågade vad jag hetta och signerade min poster. Niall, Liam och sist Louis signerade min poster. Efter mig kom Maja och skuttade, hoppade runt och hyperventilerade.
”Maja, lugna ner dig!” Sa jag och kunde inte låta bli att skratta åt henne.
”Vi pratade precis med One Direction!! Fatta! Du ska ju också hoppade runt och tjuta som en galning fattar du väl!” Sa hon.
”Haha, nej, jag tänker inte skämma ut mig inför dom!” Sa jag och vi skrattade båda två.
Maja tog mig under armen och drog iväg mig mot utgången. Jag slängde en sista blick på Harry. Han kollade på mig och jag vinkade och han vinkade tillbaka och blinkade med ena ögat och jag log stort.

Maja och jag gick bredvid varann en av Stockholms gator. Klockan var 6 och det hade börjat bli lite, lite svalare. Vi var på väg mot vattnet med var sin glass i handen sjungande på What Makes You Beautiful. Vi slog oss ner på en bänk invid vattnet.
”Harry verkade gilla dig” sa Maja och såg på mig med sina hasselbruna ögon. Hennes kastanjebruna hår lyste nästan gyllene i solens strålar.
”Tror du verkligen det?” Undrade jag, en liten gnutta hoppfull och hon nickade. ”Man kan ju alltid hoppas” suckade jag. ”Men jag kommer antagligen inte träffa honom mer, så det är skit samma nu, eller hur?” Hon kollade på mig med en bekymrad min. ”Inte om du tänker så, nej!”. ”Men han träffar ju 100- tals tjejer varje dag, varför just mig?” Sa jag med bekymrad min. Maja valde att inte säga något utan såg istället ut över havet. Jag gjorde det samma. Så satt vi en stund och åt våran glass innan vi bestämde oss för att börja gå hem. Det var lördagskväll och de flesta av våra vänner skulle ut
och festa, men jag och Maja hade tänkt att ha grillkväll hemma hos henne.

Maja hade verkligen ett näst intill perfekt liv. En mamma, pappa och lillebror som alla bor i en stor villa. Maja har högsta betyg av alla jag känner, hon är alltid glad och hon klär sig så himla fint. Hennes mamma är hur trevlig som helst och det luktar nästan alltid nybakat hemma hos dom. Hennes pappa var precis lika trevlig och skulle alltid skämta. Hennes lillebror var en jättesöt liten kille på 7 år med stora blonda korkskruvslockar och klarblå ögon vid namn William.

Så fort vi steg innanför dörren kändes lukten av grillat och min mage påminde mig om hur hungrig jag verkligen var. Som tur var, var maten redan klar och vi satte oss på deras uteplats för att äta. Efter maten hjältes vi åt att plocka in alla saker från bordet innan Maja och jag skyndade oss upp på hennes rum för att bädda min madrass jag skulle sova på. När vi var klara kröp vi båda upp i hennes säng och satte på någon film. När den var slut kom vi åter igen in på ämnet Harry. ”Men du ska ju till London om några veckor, ni kanske träffas då?” Sa Maja och flinade. ”Om det händer, då tror jag fan på ödet!” Sa jag och skrattade.

---

Så, vad tycks? Kommentera!
Kanske inte så lång, men det är väl bättre att det kommer lite oftare och lite kortare delar, än längre och mer sällan? :)

Jag gick snabbt upp för trappan till mitt rum och tog en titt på alla affischer på Robert Pattison och Taylor Lautner som jag hade tapetserat upp på garderoben. Dags för nytt, tänkte jag och pillade försiktigt bort kluddet på baksidan. Jag vek noga ihop dem och la in dem på en hylla i gardroben och fram de nya jag hade tänkt ersätta de med. Jag hade sen några veckor varit helt galen i det brittiska pojkbandet One Direction, de var helt sjukt bra och dessutom sjukligt snygga, så jag hade tänkt låta deras ansikten pryda mitt rum framöver. Jag hade inte satt upp affischerna tidigare eftersom jag bara hade haft några stycken, men nu hade jag samlat ihop några.
Jag satte noga upp dem och tog sedan ett steg tillbaka för att kolla hur det blev. Perfekt. Min blick fastnade på Harrys ansikte. Fanns det något fel på honom egentligen? Hans ögon gjorde mig knäsvag, för att inte tala om hans leende och skratt. Hans mörka lockar som ramade in hans ansikte passade perfekt på honom. Jag log för mig själv när jag tänkte på att de faktiskt skulle till Sverige nästa vecka, och jag och Maja skulle självklart gå på deras signering. Maja var min bästa vän och vi hade hållit ihop i många år nu. Sen vi var 12, alltså i 5 år nu. 
Just nu var jag faktiskt riktigt glad att jag bodde i Stockholm! Annars brukar jag klaga på stan. Jag föredrar att vara på landet faktiskt. När jag var mindre bodde jag med mamma och pappa i en villa en bit utanför staden, men när mamma och pappa skilde sig när jag var runt 12 var de tvungna att sälja huset. Jag och mamma flyttade till en lägenhet i Stockholm där mamma jobbar som läkare på Karolinska sjukhuset. Pappa bor nu för tiden i centrala London med sin nya tjej Ruth. Jag brukar vara där i några veckor på somrarna och det brukar vara riktigt kul. Snart var det sommar, det var maj nu och jag såg fram emot att träffa pappa riktigt mycket, särskilt för att pappa hade lovat att vi skulle åka några dagar till Brighton vid kusten!

---

Så vad sägs? Läsvärd?