Jag gick snabbt upp för trappan till mitt rum och tog en titt på alla affischer på Robert Pattison och Taylor Lautner som jag hade tapetserat upp på garderoben. Dags för nytt, tänkte jag och pillade försiktigt bort kluddet på baksidan. Jag vek noga ihop dem och la in dem på en hylla i gardroben och fram de nya jag hade tänkt ersätta de med. Jag hade sen några veckor varit helt galen i det brittiska pojkbandet One Direction, de var helt sjukt bra och dessutom sjukligt snygga, så jag hade tänkt låta deras ansikten pryda mitt rum framöver. Jag hade inte satt upp affischerna tidigare eftersom jag bara hade haft några stycken, men nu hade jag samlat ihop några.
Jag satte noga upp dem och tog sedan ett steg tillbaka för att kolla hur det blev. Perfekt. Min blick fastnade på Harrys ansikte. Fanns det något fel på honom egentligen? Hans ögon gjorde mig knäsvag, för att inte tala om hans leende och skratt. Hans mörka lockar som ramade in hans ansikte passade perfekt på honom. Jag log för mig själv när jag tänkte på att de faktiskt skulle till Sverige nästa vecka, och jag och Maja skulle självklart gå på deras signering. Maja var min bästa vän och vi hade hållit ihop i många år nu. Sen vi var 12, alltså i 5 år nu. 
Just nu var jag faktiskt riktigt glad att jag bodde i Stockholm! Annars brukar jag klaga på stan. Jag föredrar att vara på landet faktiskt. När jag var mindre bodde jag med mamma och pappa i en villa en bit utanför staden, men när mamma och pappa skilde sig när jag var runt 12 var de tvungna att sälja huset. Jag och mamma flyttade till en lägenhet i Stockholm där mamma jobbar som läkare på Karolinska sjukhuset. Pappa bor nu för tiden i centrala London med sin nya tjej Ruth. Jag brukar vara där i några veckor på somrarna och det brukar vara riktigt kul. Snart var det sommar, det var maj nu och jag såg fram emot att träffa pappa riktigt mycket, särskilt för att pappa hade lovat att vi skulle åka några dagar till Brighton vid kusten!